1. |
||||
|
Jag vill berätta min historia.
Jag har ingenting att säga;
jag vill ändå få någonting sagt.
Det var så stort här inne alldeles nyss.
Jag svär, det fanns här.
Alldeles nyss.
|
||||
2. |
||||
|
Varför ligger du där och skakar?
Har du förlorat din fäbless för faciliteter?
Vill du inte ha din klassbeskärda del av kakan?
Blev din håriga uppfostran en fåfäng peruk? Är din
alienation bara en typisk kausalitet?
Har du hört om kadavret på Borgmästargården 3? Hon
vägrade låta sig begravas.
När hon tagit sin månatliga dos av morfin, kremerade
hon sig själv till oigenkännlighet.
Det låg kvar en odör av bränt kött och syntet, i, vad
som verkade vara, en möjlig evighet.
Men det var bara en vecka, fjorton dar.
Hon hade förlorat förmågan att visualisera sig själv,
annat än som dödsannons.
Hon var så full av aceton att hon självantände.
|
||||
3. |
||||
|
Hon sa att jag sov - mest för att trösta sig själv.
Men jag har inga moraliska aspekter.
Jag låg i baksätet på mina föräldrars Citroën
och såg på instrumentbrädans ljuseffekter.
Jag hörde mamma sjunga. Ja, jag är nästan helt säker.
Jag är nästan helt säker på att jag hörde henne sjunga.
Hon sa att jag sov – mest för att trösta sig själv - men
jag var bara glad att veta vart jag skulle.
Och det var precis så ljust, som det ska vara när det
är mörkt.
|
||||
4. |
Saxådeltat
02:37
|
|||
|
Varje gång det rör sig rycker jag till.
Varje gång jag slappnar av och tittar
ut över vattnet, klyver linan luft.
Det blänker, det blänker som ett tappat
bestick; det, som inte vill berätta sig.
Och det enda – jag menar: Det Enda – som
kan hjälpa mig, hjälper inte mig.
|
||||
5. |
||||
|
Morgonen kom med en Opel Ascona.
Jag hade kört omkring hela natten.
Jag minns att jag sjöng någonting till
radion, med vänster knä mot ratten.
Sen hörde jag ljudet av däck, över heldragna linjer.
Koncentration är när allt annat försvinner.
Som när man har gömt sig och vill bli hittad.
|
||||
6. |
||||
|
Hven låg som en erigerad manslem i ett badkar.
Diset steg i värmen och den sista flaskan vin krusade
ytan – som jag krusar ytan.
Det var den sextonde augusti och en av alla dagar i kalendern.
Klockan var runt sexton när jag förlorade känseln i mina händer.
Jag kände mig rätt lättad. Som att fullända någonting utan influenser.
Dykarna draggade efter mig i två hela dygn. De gav snart upp.
Man måste veta exakt när man ska sluta.
Jag kommer att flyta igen.
När huden lossnar som en blöt etikett.
Jag visste aldrig vilket sätt som var rätt, men jag har sett
någonting som ni aldrig sett.
Jag kommer att flyta igen.
|
||||
7. |
Kävlinge-Dösjebro
04:09
|
|||
|
Han var alltid den som tänkte på vad han tog på sig.
Han brukade klä sig i randigt, för att inte se för fet ut.
Han ville bara tänka på vad han tog på sig.
Man hade sett honom nere vid det gamla stationshuset i en
Hilfiger Hoodie.
Och hade det varit en film, hade jag klippt om slutet; hade det
varit en film, hade vi pratat om transcendens.
Hade det varit en film, hade det varit en film och då hade jag
förlagt den någon annanstans.
Men det var mellan Kävlinge och Dösjöbro som jag såg hans
Peak Performance.
Det var mellan Kävlinge och Dösjöbro.
|
||||
8. |
Verandan
05:04
|
|||
|
Två liter hummar i mig.
Jag dröjer kvar i stolen, på verandan,
innan jag släcker.
Jag vred på bevattningen, skruvade med
underarmen; såg en regnbåge där slangen läcker.
Det är som med potatisplasten ute på fälten. Det
ser ut som vatten, men är inte vatten.
Jag vrider mina händer, som en man med gamla
händer, och stirrar ut i natten.
Jag utgick från noll och nu är jag här igen.
Ända in i slutet har jag ett val att göra.
Pipan i munnen eller i örat.
Och jag vrider mina händer, som en man med
gamla händer, och stirrar ut i natten.
|
||||
9. |
José Cuervo
05:22
|
|||
10. |
||||
|
Det här är det sista jag säger.
Jag har redan sagt för mycket.
Jag är en fet, fet man på en tävlingscykel.
Jag är ett bortglömt namn på ett tappat smycke.
|
||||
11. |
||||
|
Det är vad jag hör när jag somnar. Det är vad jag vaknar till.
Jag ser det komma ur min mun, även när jag inte vill.
Det tillhör ursprungstexten. Det finns i fotnoterna.
Jag läser det i det osynliga mellan raderna.
Men det var större i mitt huvud. Allting var inbillning.
Det var större i mitt huvud, men på papper blev det ingenting:
Du kommer aldrig att glömma mig.
|
||||
L. T. Fisk Sweden
L. T. Fisk sjunger sånger.
If you like L. T. Fisk, you may also like:
THAT PASSED
by Patrick Regan Band
This collection of '90s work from folkie Patrick Regan and friends will appeal to fans of Fairport Convention and Pentangle.
go to album
featured on Bandcamp Radio May 19, 2020
go to album
featured on Bandcamp Radio Apr 26, 2016
go to album
Mind, Man, Medicine
by The Secret Sisters
The Alabama duo's fifth album exults in dusty Americana, showcasing rich vocal harmonies alongside blissful folk instrumentation.
go to album
More contemplative folk from the Minnesota singer-songwriter, sustained by raw full-band arrangements and philosophical lyrics.
go to album
Irish singer-songwriter Oisin Leech's acoustic folk music is characterized by its muted beauty and intimate, solitary quality.
go to album
Various Artists - Gaza Calling
by Nuovo Canzoniere Partigiano
featured on Bandcamp Radio Mar 15, 2024
go to album
