1. |
|
|||
Hur kan jag andas så stilla
hur kan jag sova så lugnt
när allt jag känner
ska försvinna:
Det jag känner som min smärta.
Det jag känner som min själ.
Allt oljud i mitt huvud.
Alla sorger.
Alla gräl.
Allt ska gå om intet.
Ingenting ska finnas kvar.
Bara nåden
att försjunka
i den enda tröst vi har:
Det liv som kommer glömmas
kommer också vara ditt;
den död som kommer komma
kommer också vara din.
|
||||
2. |
Jag står kvar
04:13
|
|
||
Genom alla åldrar
står jag still.
Bär jag alla bördor
som ingen bära vill.
Världar må skälva
dåna och dö.
Jag sjunger sången
som ingen hör.
Aldrig, o aldrig,
lämnar jag dig.
När solarna slocknar
ser du mig.
Och jag skiner stark och klar.
I ruiner står jag kvar.
Jag står kvar.
Jag sjunger sången som ingen hör.
Jag drömmer drömmen som aldrig dör.
|
||||
3. |
Ama et labora
04:09
|
|
||
Ner på knä, ner på knä
känn den tyngd
som väger i dig.
Bliv ett sänke
följ det ner
tills du inte
sjunker mer.
O min älskling!
O min älskling!
hör din botten
hur den mullra
i dig.
Ama et labora, ama et labora
fyll dina dagar
med möda och mod
Vrid dig ur mörkret
vrid dig ur mörkret
vrid dig ur mörkret
med tålamod.
Vik dig ner
och ta spjärn.
Än en stund
lever livet
i dig.
|
||||
4. |
Om jag kunde sjunga
05:18
|
|||
Med inga stora gester
och inget särskilt mod
rörde vi oss stilla, stilla
i väntan på nåd.
Vi gömde oss i stormen
och flydde det vi minns
och flydde den stora kärleken
(från vilken ingen räddning finns).
Om jag kunde sjunga
så att tårar känns
skulle jag sjunga om nätterna
då inga stjärnor syns.
Om jag kunde sjunga
så att himlarna log
skulle jag sjunga om ögonen
som mjuknat av tålamod.
Om jag kunde sjunga
sjöng jag nu.
|
||||
5. |
Var finnes undret
04:42
|
|
||
Där ingen klagan
där ingen nöd
där inga sorger
smärta eller död
där vi beta evig betesmark - får vi vila?
Var finnes undret
då undret redan skett?
Offrar vi andra
när vi offrar oss själv?
Dråpet som världen skänker varje best
- är det vila?
Hör du klockorna
de ringer en oförgänglig klang.
Låt den sjunga genom tiden.
Låt den tränga ur sin malm.
Låt den sprida en ömhet
vi inte längre minns:
”Kan vi leva som om världen inte finns?”
|
||||
6. |
Bedarra här
04:21
|
|||
Omfamna mig.
Förbarma dig.
Håll denna kropp - denna tunna kropp -
lyft den opp
bär den mjukt
dit inget når
avgrundsdjupt
avgrundsdjupt.
Sömnen kommer snart
och allt blir underbart.
Här undkommer vi
vad verkligt är
vad verkligt är.
Det som bär oss fram
genom våld, genom skam.
Stanna kvar.
Vänta här.
Bedarra här i min famn.
Stanna kvar.
Vänta här.
Utan namn.
Utan svar.
I min famn.
|
||||
7. |
Med handen och anden
04:35
|
|
||
Med handen och anden
för jag tiden framför mig
och jag följer
det som glittrar
tills det glittrar
inom mig.
Om jag vore
blott en skärva
blott en skärva
av en skärv:
Jag skulle blända
jag skulle blända
allting här.
Istället
i stillhet
en långsam hädanfärd.
Bara drömmar
om oket
jag bär.
Med handen och anden
för jag tiden framför mig
och det glittrar
det glitchar
inom mig.
|
||||
8. |
Ingen dom
04:06
|
|
||
Vem ömmar för själen
när kroppen är tärd?
När man är präglad
på denna värld?
Vem ömmar för själen?
Vem ömmar för oss?
Som aldrig fick älska, som bara fick slåss.
Ingen dom är för evigt.
Allt har ett slut.
En frisk kropp kan vältra sig
ut ur en sjuk.
Så vi ömmar för själen.
Vi ömmar för oss:
som aldrig fick älska.
Som bara fick slåss.
|
||||
9. |
Ur markens mull
02:24
|
|
||
Såsom stenar skola stiga
ur markens mull
ska vi singla
ur djupen
för kärleks skull.
Så vi vakar fast vi sover
med länderna på spänn
beredda
på förändring
blir vi svävande igen.
|
Streaming and Download help
If you like L. T. Fisk, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp